Hur?

 

Hur i hela friden kommer detta att sluta?

En utmaning som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.

Ska jag?

Eller inte?

Måste jag?

Eller inte?

 

 

 Kierkegaards ord får inspirera mig:

 

"Att våga är att tappa fotfästet en stund.

Att inte våga är att förlora sig själv"

 

Kram alla fina därute